Joi

 Folk som träffade mig såg toppen av ett isberg. De såg det jag valde att de skulle se, fick lära känna ett litet hörn av ett helt jag. Sen kom undantaget. Varför det blev ett undantag kan jag själv inte säga, men för undantaget var jag en öppen bok. Ett fönster. Det störde mig inte alls. 
 Med tiden öppnades fönstret, glasrutan försvann och ett helt människosinne låg öppet för granskning. Sinne fullt av tillit och nyfikenhet. Jaget såg att undantaget förstod dess karaktär. Resultatet, ett sinne fullt av tillit, nyfikenhet och godtrohet.

 Tid som går. Sinne fullt av lycka, vilja att omhänderta och kärlek. En naturlig konsekvens för ett ungt jag. Leendet skulle vara permanent. Jaget hade funnit sitt hem.

(att fastna, att närma sig, att strejka) Definitioner av specifika tider.


 Oro över fel tillfälle, oro över samvetskval, oro över ett snabbt närmande. Ett ungt jag är blint då det träffat ett undantag. En förlust vore otänkbart då hej tar tre timmar. Inget kunde störa mig.

(Turdag)
 Verkligheten springer fortare än ett ungt sinne. Verkligheten slår hårdare än ett ungt sinne kan stå emot. Panik över potentiell förlust. Ett ungt sinne svartnar snabbt.

- Jag kunde inte sova inatt. Bara låg och vred och vände mig.
telefonräkning 250
- Jag vill nog ha lite distans.
telefonräkning 20
- Jag var kär på mitt sätt.
Game Over.

Ett ungt sinne är sårbart. Analytiskt. Självreflexivt. Instinktivt. Det minns. Det hoppas. Visste du att hopp inte passar ihop med känslan av sorg? 


(Lång tid, viss tid, beror på vem man frågar)
Hopp, Besvikelse, Hopp, Besvikelse, Hopp, Besvikelse, Hopp, Besvikelse, Hopp, Besvikelse, Besvikelse, Hopp, Besvikelse, Besvikelse, Besvikelse. 
Någon är inbillsk, frågan är vem. Någon är ambivalent, frågan är vem. 

Runt besvikelse nummer 126 ger ett nu härdat sinne upp. Ett härdat sinne är ett känslokallt sinne, alla vet väl att det är en defensmekanism?

---

 Hopp höll sorgen i schack.
 Besvikelse omvandlade både hopp och sorg till Apati.
 Ett vuxet sinne iklätt apati. Ett vuxet sinne med verkligheten i schack.

---

 (1+1=2)
 Allt är avtrubbat nu. 
 Varje känsla som når medvetandet är färglös och rinner av sinnet som vatten.
 De riktiga känslorna har burats in, de skulle inte få vara ivägen. Jag ville vara en vän.

Först stängdes kärlek in. Den fanns kvar i medvetandet, men tystad och inlåst. Bortplockad från känslosystemet. Ovilligt följde de andra känslorna med tycks det som. En efter en. Jag vet att de finns. Men jag känner dem inte.

Idag vaknade min vilja att bli människa igen. (kanske för att hoppet äntligen dog ut, och lämnade plats för annat)
Det här kommer att bli besvärligt. Många inlåsta känslor lär braka över mig då jag öppnar det här låset. Men jag måste aktivera känslan för att bearbeta den (eller radera den).

---

(Klarspråk för ett undantag)
 Det går framåt. Det märks redan.

 Det bränner under ögonlocken, det slår en knut i halsen. Vid tanken på ett undantag.
(Håll dig undan, säg ingenting, låt mig bearbeta klart. Låt mig radera. Inte ett ord. Väck inte hopp. Förstå)



Saknar du en viss känsla,
har du sannolikt stängt av den själv.