Joi

I ett tidigare inlägg skrev jag att om jag skulle beskriva mig själv med tre ord skulle dessa vara;
Eftertänksam, principfast och konstig.

Idag konstaterade jag att lika mycket som dessa ord står för den jag är, står de också för min väg till lycka.
Konstig är jag. Har man spenderat fem minuter i min närvaro saknar man troligtvis någon som helst tvekan om den saken.
Mitt sätt och mina tankar är ofta så uppsomkull något bara kan bli. Vilken tur då att jag har eftertänksamheten som håller det konstiga i schack. Eftertänksamhet som ser till att jag inte (alltför ofta) gör något dumdristigt. Som ser till att jag inte uttalar varje vrickad tanke. Som ser till att jag inte agerar på varje impuls för dårskap. Som ser till att jag inte skrämmer vettet ur min omgivning.
Principfast står för min del för samvete och moral. Ett tungt samvete är det enda som med säkerhet håller en människa från lycka. Jag kan sätta min son i pant för att det påståendet är sant.

Skulle jag försöka göra mig själv... ookonstig skulle det gå åt skogen. Är man skapt till att vara ett weirdo är man illa tvungen att vara det. Att försöka hålla upp en fasad som normal skulle kräva mer irritation än vad jag skulle kunna leva med.
Eftertänksam är också ett måste, det går hand i hand med att vara principfast. Man måste ju vrida in och ut på saker och ting innan man kan ha en åsikt om olika fenomen, innan man har ett grepp om sin ståndpunkt. Klargjord ståndpunkt och moral ger en omväg runt onödiga misstag.


Lycklig känner jag mig då jag är den jag är och står fast för det jag tror att är rätt.
(Låter lika simpelt som att lägga ihop 1 + 1)
Sen skulle det ju kanske inte skada med en miljon pengar och förmågan att läsa tankar. Men jag har kommit fram till hur grunden skall byggas i alla fall.



Min midsommar var hemsökt av dålig musik.
Dålig musik kan nog också vara en säker spärr från lycka.

 Trötthet. Tänk dig hur trött du var efter studentskrivningarna. Tänk dig hur trött du var efter Rockoffveckan då du var fjorton. Tänk dig hur trött du var när din pudel Snofsan dog och du hade en sömnlös månad under denna onda tid i ditt liv. Addera dessa med varandra. Ta summan och ta den gånger tiotusen. Congrats, produkten är den trötthet du har att vänta då du blir förälder.
 Jag vill sova. En vecka.. Eller fem. Tänk att få sova precis så länge man vill. Att få vakna av att man är utvilad och helt enkelt känner att man har sovit klart. Nå, zombiefasen varar inte evinnerligen. Snart är jag människa igen.

 Jag har egentligen ingenting att skriva om. Det resulterar i att jag bara sitter och gnäller. Men det är förbannat soft att gnälla ibland. Jag kanske ska börja göra det oftare.
 Ikväll ska jag ringa till Jassu och gnälla. Hoppas hon också har något att gnälla över. Då kan vi vara surkärringar tillsammans. Delat gnäll är ju så ypperligt.


 På tal om gnäll upptäckte jag häromveckan att min studenbild hänger utanför Foto Alandia. Jag trodde att man behövde tillåtelse att hänga upp någon arm stackare på bild på det där viset, men nej. Jag frågade mamma om det och hon svarade att det är "konstnärens rätt" att göra så. Så idag gillar jag inte konstnärer heller!
 Eller jo, jag gillar Bo. Men han skulle inte hänga ut folk på det där sättet! Eller kanske. Jag frågade honom för en tid sen om han kunde måla en tavla till mitt sovrum. Jag fick svaret; "Kanske. Men jag ska definitivt måla av dig till mitt sovrum". Lustigkurre där.

 
 Jag överlevde Stocholm förresten. Men bara knappt.