Joi

Jag är trött. Men jag älskar musik.

Igår såg jag Twilight-uppföljaren New Moon. Skitfilm, verkligen. Så förbannat smörig att man nästan ville ta livet av sig. Enda fina var en scen med en rödtott som sprang i en skog (det blev en snygg färgkombination) och indianpojkar som förvandlades till vargar. Men de lyckades klämma in en låt som har snurrat i mitt huvud ett dygn nu. Hearing Damage. Bra skit.

Nu har jag i en vecka i streck drömt mardrömmar. Värdelöst. Så nu är jag helt obegåvad då det gäller sovande. Jag ska uppfinna ett piller som gör att jag inte behöver sova mer. Nånsin. Eller så ska jag lägga vantarna på så starka sömntabletter att jag däckar och sover drömlöst. Finns det sådana? Jag hoppas det. Det vore ju en osis att ta en sömntablett och sedan vara för vaken för att sova drömlöst och för däckad för att vakna upp ur mardrömmen.

Jag borde försöka sova ändå. Men istället sitter jag uppe och funderar över allt och ingenting. Tänker på människor jag träffat. Folk som har gjort intryck. (Min fascinerande syster osv) Konstiga saker folk säger. Konstiga saker jag har sagt. ("Nej nu ska jag dra käppen ur röven och börja med tyngre grejer") Normala saker folk gör (borsta tänderna och sånt). Hur folk gör dessa normala saker. Vad som är vardag och vad som är abnormt. Är jag vardag eller helt banal?

Jess: Du börjar bli långhårig igen!
Joi: Jeeeppjepp. Det är det hela kvällen handlar om. Alla är här för att fira min nya frisyr.
-Konversation utspelad i arkenkön 2005 (jag levde visst i min egen lilla värld redan då)

Det finns ju aldrig något vettigt att skriva om. Har ingen sak jag vill argumentera för eller mot via en blogg, ingen sak jag känner att jag absolut vill dela med hela omvärlden. Jag blir bara mer introvert med åldern. (ja, det börjar bli dags att tala om åldrandet, jag fyller förbanna TJUGOETT)


Nu ska jag ta arslet ur vagnen och ta en normalstark sömntablett (déjà vu?)
Förhoppningsvis slipper jag titta på när jag river ut mina egna inälvor inatt.

Eli kan gå tre steg utan att ramla.
Eli kan klappa händerna i takt till musik.
Eli kan leka schysst och räcka fram tvfjärrkontrollen åt en, men precis då man ska ta den rycker han tillbaka den, sätter den bakom ryggen och börjar skratta som långben. (jag trodde att småbarn inte förstod sig på sarkasm, nedra psykologibok)

Jag älskar den där mansvalpen.


Snart ska jag iväg till Norrköping igen. Ska vara hos Jassulainen över min födelsedag. (19+2)


Inatt drömde jag att jag var ute på en stuga med Ada, Nette och Holmis. Holmis var bög och hade en stor vit turban på sig och Nette skulle städa hela stugan med rengöringsmedel som hon förvarade i en massa rosa burkar.