Joi

Jag måste kravla mig till Stockholm. Inte för att jag gillar Stockholm. Nejdå, Stockholm är skräck. Men när man tittar in i garderoben och har lust att snyta sig i alla sina kläder för att det är den enda uppskattning de förtjänar är man illa tvungen.

Jag har varit på skitmärkligt humör de senaste veckorna. Det är något märkligt med våren. Alla i min omgivning tycks kära ner sig i någon just nu dessutom. Våren... nedra parningssäsong. Eller vad det nu är folk håller på med.


... bad boys, bad boys... watcha gonna do...
Varför har jag den på hjärnan?


Haha, det är något väldigt stört med våren.

Röyksopp - You don't have a clue

jag lovar, en stund där trodde jag att hjärtat slog i takt med musiken.

 Alla har vi våra laster. Någon äter choklad tills bilringarna hasar i golvet, en annan måste spela datorspel minst tre timmar om dagen för att känna sig tillfreds med livet och en tredje röker tills den skiter ut lungorna.

 Jag är inte bättre själv heller. Jag har inga bilringar på magen och min dator är för dålig för att spelas på, men min last är desto märkligare. Behovet av att förstå, är min största last. Vad som än händer runt om mig, vem eller vad det än handlar om så måste jag förstå varför, hur och när. Det kanske inte låter så besvärligt ("dööh, googla kvinna"), men jag vill ju alltid förstå även det som saknar förklaring. Jag vill läsa människor som böcker och ekvationer som synliga heltal.
 
 Positivt: Det är lärorikt och då det lyckas är det mer konstruktivt än något annat.
 Negativt: Där lösning fattas sitter man och hackar på stället medan man ser livet galoppera ifrån en.

Hur lär man sig då känna igen en omöjlig ekvation på förhand? Det är väl det jag måste lära mig. För att omvandla last till fördel.


Dagens ekvation är en relation, dagens summa är en känsla, och summan är minusladdad. För att få förståelse behöver x och y förklaras för att vardera skall få sitt värde. Dagens summa vet jag om, men laddningen är mitt mysterium.
 Hur kom dagens summa till? Vad satte i slutändan in ett minus?
Jag måste ha missat en parentes eller ett gångertecken på vägen.



Idag vill jag byta liv med tanten på trehjulingen och slänga allt vad tankar heter i väggen.