Joi

Nu har jag i en vecka i streck drömt mardrömmar. Värdelöst. Så nu är jag helt obegåvad då det gäller sovande. Jag ska uppfinna ett piller som gör att jag inte behöver sova mer. Nånsin. Eller så ska jag lägga vantarna på så starka sömntabletter att jag däckar och sover drömlöst. Finns det sådana? Jag hoppas det. Det vore ju en osis att ta en sömntablett och sedan vara för vaken för att sova drömlöst och för däckad för att vakna upp ur mardrömmen.

Jag borde försöka sova ändå. Men istället sitter jag uppe och funderar över allt och ingenting. Tänker på människor jag träffat. Folk som har gjort intryck. (Min fascinerande syster osv) Konstiga saker folk säger. Konstiga saker jag har sagt. ("Nej nu ska jag dra käppen ur röven och börja med tyngre grejer") Normala saker folk gör (borsta tänderna och sånt). Hur folk gör dessa normala saker. Vad som är vardag och vad som är abnormt. Är jag vardag eller helt banal?

Jess: Du börjar bli långhårig igen!
Joi: Jeeeppjepp. Det är det hela kvällen handlar om. Alla är här för att fira min nya frisyr.
-Konversation utspelad i arkenkön 2005 (jag levde visst i min egen lilla värld redan då)

Det finns ju aldrig något vettigt att skriva om. Har ingen sak jag vill argumentera för eller mot via en blogg, ingen sak jag känner att jag absolut vill dela med hela omvärlden. Jag blir bara mer introvert med åldern. (ja, det börjar bli dags att tala om åldrandet, jag fyller förbanna TJUGOETT)


Nu ska jag ta arslet ur vagnen och ta en normalstark sömntablett (déjà vu?)
Förhoppningsvis slipper jag titta på när jag river ut mina egna inälvor inatt.