Joi

 Trötthet. Tänk dig hur trött du var efter studentskrivningarna. Tänk dig hur trött du var efter Rockoffveckan då du var fjorton. Tänk dig hur trött du var när din pudel Snofsan dog och du hade en sömnlös månad under denna onda tid i ditt liv. Addera dessa med varandra. Ta summan och ta den gånger tiotusen. Congrats, produkten är den trötthet du har att vänta då du blir förälder.
 Jag vill sova. En vecka.. Eller fem. Tänk att få sova precis så länge man vill. Att få vakna av att man är utvilad och helt enkelt känner att man har sovit klart. Nå, zombiefasen varar inte evinnerligen. Snart är jag människa igen.

 Jag har egentligen ingenting att skriva om. Det resulterar i att jag bara sitter och gnäller. Men det är förbannat soft att gnälla ibland. Jag kanske ska börja göra det oftare.
 Ikväll ska jag ringa till Jassu och gnälla. Hoppas hon också har något att gnälla över. Då kan vi vara surkärringar tillsammans. Delat gnäll är ju så ypperligt.


 På tal om gnäll upptäckte jag häromveckan att min studenbild hänger utanför Foto Alandia. Jag trodde att man behövde tillåtelse att hänga upp någon arm stackare på bild på det där viset, men nej. Jag frågade mamma om det och hon svarade att det är "konstnärens rätt" att göra så. Så idag gillar jag inte konstnärer heller!
 Eller jo, jag gillar Bo. Men han skulle inte hänga ut folk på det där sättet! Eller kanske. Jag frågade honom för en tid sen om han kunde måla en tavla till mitt sovrum. Jag fick svaret; "Kanske. Men jag ska definitivt måla av dig till mitt sovrum". Lustigkurre där.

 
 Jag överlevde Stocholm förresten. Men bara knappt.