Joi

I ett tidigare inlägg skrev jag att om jag skulle beskriva mig själv med tre ord skulle dessa vara;
Eftertänksam, principfast och konstig.

Idag konstaterade jag att lika mycket som dessa ord står för den jag är, står de också för min väg till lycka.
Konstig är jag. Har man spenderat fem minuter i min närvaro saknar man troligtvis någon som helst tvekan om den saken.
Mitt sätt och mina tankar är ofta så uppsomkull något bara kan bli. Vilken tur då att jag har eftertänksamheten som håller det konstiga i schack. Eftertänksamhet som ser till att jag inte (alltför ofta) gör något dumdristigt. Som ser till att jag inte uttalar varje vrickad tanke. Som ser till att jag inte agerar på varje impuls för dårskap. Som ser till att jag inte skrämmer vettet ur min omgivning.
Principfast står för min del för samvete och moral. Ett tungt samvete är det enda som med säkerhet håller en människa från lycka. Jag kan sätta min son i pant för att det påståendet är sant.

Skulle jag försöka göra mig själv... ookonstig skulle det gå åt skogen. Är man skapt till att vara ett weirdo är man illa tvungen att vara det. Att försöka hålla upp en fasad som normal skulle kräva mer irritation än vad jag skulle kunna leva med.
Eftertänksam är också ett måste, det går hand i hand med att vara principfast. Man måste ju vrida in och ut på saker och ting innan man kan ha en åsikt om olika fenomen, innan man har ett grepp om sin ståndpunkt. Klargjord ståndpunkt och moral ger en omväg runt onödiga misstag.


Lycklig känner jag mig då jag är den jag är och står fast för det jag tror att är rätt.
(Låter lika simpelt som att lägga ihop 1 + 1)
Sen skulle det ju kanske inte skada med en miljon pengar och förmågan att läsa tankar. Men jag har kommit fram till hur grunden skall byggas i alla fall.



Min midsommar var hemsökt av dålig musik.
Dålig musik kan nog också vara en säker spärr från lycka.